08 mars 2008

Träna bort container-världsbilden

Ulrich Becks kritik av metodologisk nationalism

En gång i tiden började nationalstaten grunda sin makt ”på bindningen till en viss plats” (s 17). Ulrich Beck visar i Vad innebär globaliseringen? hur statens glasögon sprider sig och börjar användas även av vetenskapen. Sociologer, samhällsvetare så väl som folkrörelser skapar sig en fiktiv bild av att samhället är synonymt med staten eller nationen.

Redan 1979 kallade samhällsforskaren Anthony D. Smith denna föreställning metodologisk nationalism. Metodologisk nationalism innebär ”att samhällets konturer väsentligen tänks sammanfalla med nationalstatens.” (s 39, 91)

När samhällsvetenskapen växte fram för ett par hundra år sedan hade nationalstaten redan lyckats konstruera en mäktig föreställning av samhället. Territoralstatens maktteknik att försöka göra sig till container för samhället (s 91) överfördes till den samhällsvetenskapliga metoden. Kategorierna ”för statens observationer av sig själv” blev till ”de empiriska samhällsvetenskapernas kategorier, så att de samhällsvetenskapliga definitionerna av det verkliga bekräftar de byråkratiska.” (s 43) ”Gemensamt för den moderna samhällsvetenskapens klassiker som Emile Durkheim, Max Weber och till och med Karl Marx är trots alla skillnader en territoriell definition av det moderna samhället, alltså av den nationalstatliga samhällsmodell som idag skakas” (s 44).

Detta container-tänkande leder till att nationalstater definieras som olika samhällen. När statistiken ibland lyckas upptäcka sammanblandningar och överlappningar som transnationella organisationer och folk; svarta judar, blonda araber och grekiska tyskar, då förklaras det som undantag. Och undantagen används för att bekräfta den fiktiva hopblandningen av stat och samhälle.

De senaste tio åren har professor Ulrich Beck, tillsammans med många sociologer och postkoloniala tänkare, gjort upp med ”föreställningen om att liv och handlande utspelar sig inom de slutna och mot varandra avgränsade rum som utstakas av nationalstaterna” (s 38). Denna uppgörelse med metodologisk nationalism innebär revolutionerande omtolkningar av en stor del av samhällsforskningen. Mycket av vår världsbild kullkastas.

En ”nationalstatligt orienterad sociologi blir obsolet” (s 102), enligt Ulrich Beck. Det vi ser idag är att likställandet ”av stat, samhälle och identitet upphävs” (s 93).


Rasera containern

Uppfattningen att vi lever inuti ett territorium eller en nationalstat kallar Ulrich Beck för containerteori. Containeruppfattningen om samhället förutsätter en ”statlig behärskning av rummet” (s 42). Containerteorin gör att vi till vardags pratar om svenska, amerikanska eller tyska samhällen. Lokala samhällen och organisationer har tänkts som inuti nationalstaten och underordnad den. Samhällsordning har betraktats som statlig ordning. Samhällsförändring har varit då nationalstaten förändras. Revolution kallas det när staten utvecklar en ny styrelseform.

Ulrich Beck visar att den nationalstatliga doktrinen bygger på två principer: ” likställande av stat och samhälle, och statens och samhällets uteslutande bindning till ett territorium” (s 145).

När denna doktrin kollapsar måste den ersättas. Och idag ser vi, enligt honom, en ”fruktbar strid om vilka grundläggande antaganden, vilka bilder av det sociala och vilka analytiska enheter som ska ersätta den nationalstatliga axiomatiken” (s 45).

”Mer ödesdigert rasar dessutom hela byggnaden av de grundantaganden efter vilka samhällen och stater hittills har … organiserats som territoriella, från varandra avgränsade enheter. Enheten av nationalstat och nationellt samhälle bryter samman.” (s 39)

Uppgörelsen med metodologisk nationalism påverkar inte bara vetenskapen. Den förändrar hur vi ser på politik, folkrörelser och motstånd. Den förändrar vår bild av hur samhället ser ut. Ifall motståndsgrupper eller folkrörelser inte befinner sig inuti Sverige eller någon annan nationalstat så får det omvälvande konsekvenser för vad vi uppfattar som politiskt arbete. De nationalstatligt orienterade protest- och motståndsrörelserna blir förlegade precis som den samhällsvetenskap som fastnar i metodologisk nationalism.


Vi är inkluderade

Ulrich Beck lanserar begreppet ”dubbel inklusion” (s 76). Det innebär att vi blir delaktiga i mängder av kriser och konflikter. Fiktionen att nationsgränser skulle avgränsa oss och skydda oss mot delaktighet försvinner. Vi kan inte längre prata om deras konflikt, eller båda parter i konflikten. Det finns ingen enskild palestinsk-israelisk konflikt. Svält kan inte ses som nationellt problem.

Varje samhälle - stad, familj, företag, organisation - behöver undersöka och diskutera hur det stöder, tjänar på eller gör motstånd mot förtryck och exploatering. Istället för dubbel inklusion vore det nog mer rättvisande att tala om mångfaldigande av inklusion. Vi blir inblandade på alltfler sätt, och vi blir alltmer inblandad.

När föreställningen om slutna rum blivit fiktiv kan inget land, ingen grupp sluta sig gentemot andra.” (s 24) Samhällsforskningen upptäcker hur ”gemenskap, arbete och kapital blivit ’ortslösa’” (s 27) Ekonomins avnationalisering handlar om att ”såväl företagsmärken som nationella ekonomier i allmänhet blir fiktiva” (s 36).

För att kunna se världen på nya sätt får vi analysera hur proteströrelser, media och forskning en gång i tiden började uppfatta det politiska som förbundet med staten. De verksamheter som inte kopplat sig till staten har framställts som opolitiska. Hur har föreställningen av vad politik är för något fastnat i denna fiktiva container-världsbild? Hur har folkrörelser fått för sig att de är ”nedsänkta och bevarade i nationalstatens maktrum som i en container.”

En viktig teknik folkrörelser använer för att bekräfta container-världsbilden är att placera nationen främst i sitt namn. Sveriges Arbetares Centralorganisation och Svenska freds och skiljedomsföreningen, Svenska Kyrkan återskapar i sina namn en fiktiv container-uppfattning av samhället. Man skulle kunna säga att de låser in sig själva i containern. Men eftersom ingen av dessa organisationer finns inuti den nationalstat som kallas Sverige blir denna inlåsning dessutom en illusion.

Det återstår att innovativt utveckla organisationsformer, metaforer och motståndstekniker för en värld utan containrar. En metafor jag använt för att komma ur containern är att använda bredvid istället för i eller inuti. Göteborg befinner sig inte i Sverige, det ligger snarare bredvid Sverige. Mitt kollektiv Fikonträdet, mitt bostadsområde Hammarkullen, och kommunen Göteborg där jag deklarerar ligger alla bredvid varandra istället för i varandra. Metaforen bredvid skapar förstås nya fiktiva bilder, men möjligtvis kan den undergräva världsbilden att vi befinner oss inuti Sverige.


Metodologisk nationalism döljer brott

Container-bilden och metodologisk nationalism blir både ett osynliggörande och ett omyndigförklarande av en rad levande samhällen. Man ser inte att organisationer, kollektiv, kommuniteter, institutioner och arbetsplatser blir samhällen i mycket högre utsträckning än staten. Dessa ses dock inte som riktiga samhällen utan som inneslutna i Samhället.

Istället för att ta ansvar som relativt självständiga samhällen förväntas protest- och folkrörelser kräva att nationalstaten ska lösa problemen. Men vad gör vi när det är nationalstaten som dödar flest och begår de grövsta brotten?

Och hur ska vi agera när vi upptäcker att vapenhandel och miljöförstöring aldrig varit instängda i nationalstatliga containrar?

Då nationalstaten inte är Samhället utan en organisation bland andra organisationer upptäcker vi hur både folkrörelser och statliga organisationer använder containerteorin för att dölja ohyggliga brott och ansvaret för att ingripa mot dessa brott. Vår möjlighet att uppfatta lag och rätt undergrävs genom att ”sannolikheten för att myndigheternas frikännande ökar med brottets omfattning” (s 99).

Enstaka politiker som betalar sina betjänter olagligt eller undviker att redovisa sina kontokort kan anmälas, prövas och avsättas. Individuella politiker är ingen avgörande beståndsdel av nationalstaten.

Men när staten genom sin reglering av vapenexport, handel eller immigration blir delaktig i massmord, förtryck, svält och fattigdom, då använder såväl vetenskap som folkrörelser container-världsbilden för att osynliggöra de verkligt stora brotten. Folkrörelseaktiva, forskare och andra medborgare kan på så sätt dölja både sitt och andra samhällens ansvar att stoppa dödandet. Politik förvisas från myllret av samhällen till den statliga organisationen.

När vi börjar se folkrörelser, lokalgrupper, bostadsområden, kollektiv och arbetsplatser som samhällen upptäcker vi att inget samhälle kan sluta sig inom sig själv. Vi upptäcker hur vi faktiskt redan håller på och löser varandras problem. Och vi förstår hur vi behöver intervenera i varandras samhällen när människor och demokrati hotas. Vi blir alla politiska varelser som inte kan överlåta vår delaktighet och vårt ansvar på någon fiktiv bubbla som skulle omsluta oss.

Per Herngren

2008-03-08, version 0.1


Källa

Ulrich Beck, Vad innebär globaliseringen?, Daidalos, 2001, första tryckning 1998, tyskt original 1997.

Anthony D. Smith, Nationalism in the Twentieth Century, 1979.

Daniel Chernilo, Social Theory’s Methodological Nationalism, European Journal of Social Theory, Vol. 9, No. 1, 2006, p 5-22.

11 kommentarer:

  1. Verklig politisk förändring måste grundas på ickvåld, där är vi överens. Att ideologi/världsbild är hinder eller inspiration är ett grundtema i dina funderingar kring nationen.
    Har dock svårt att se hur våra föreställningar om nationen/nationastaten som det stora hinder för en demokratisk förnyelse.
    Att fokusera på nationalstaten är att slå in öppna dörrar, makten befinner sig inte längre här. Nationalstaterna håller på att raseras i ett rasande temp. Globalisering, EU är bara förnamnet på den nya världsstat som håller på att formeras. Och här finns mycket lite utrymmer för demokrati. Demokratin har ju som vi alla vet sin boning i nationen. Att slå mot nationen kan vara rent skadligt för varje demokratisk ambition om man inte har tydliga reella alternativ som kan ta över och bli demokratins nya organisatoriska form.

    SvaraRadera
  2. Tack för din reflektion!

    Jag undrar ifall tanken om hotet av en världsstat kanske också bygger på container-världsbilden. Om man tänker sig att mellan fem personer och tjugo-tusen personer kan befinna sig i ett samhälle. Och att dessa samhällen inte befinner sig innuti ett större samhälle (Samhället). Då blir framtida världsstater, eller dagens FN, EU, WTO, MacDonalds, Cocacola, bara organisationer. De är inget man kan befinna sig innuti, och de är absolut inte samhällen. De kan inte "contain" andra samhällen.

    Alla dessa samhällen som befinner sig bredvid varandra med mellan fem personer och några tusen personer, de måste kämpa för att bli demokratiska och leva i solidaritet med andra samhällen runt omkring. Med den nya sociologin så blir demokratin mer begriplig och lättare att skapa än om samhälls-demokratin skulle vara nationalstaten eller EU.

    Sedan är det förstås viktigt att vi ställer krav på de byråkratier och organisationer som verkar över stora områden eller i hela världen - stater, jätte-företag, FN, EU. Dessa byråkratier och organisationer förväxlas i denna sociologi inte längre med samhällen eller "Samhället". Men de sköter massa verksamheter och vi måste ställa krav på dem.

    Tja, jag vet inte om jag blev så mycket klarare. Men det vore intressant om du fortsätter att fundera, så tvingas jag tänka till några varv till.

    SvaraRadera
  3. Mycket intressant. Jag håller med dig om mycket men står ändå frågande. När jag säger det svenska "samhället" så menar jag nog det område som regleras av svensk lag. För oavsett om vi bor i Göteborg eller rör oss i andra parallella samhällen så står vi under samma lag. Det är på något sätt den gemensamma överenskommelse vi har. Precis som att vi kör på höger sida. I ett annat samhälle, i Storbritannien t. ex. kör man på vänster sida och det funkar för man är överens om det. Om man i ett parallellsamhälle som lyder under svensk lag får för sig att köra på vänster sida så får man problem. Lagen reglerar det mänskliga livet tillsammans och knyter oss samman. Därmed inte sagt att blind lydnad av samma lag alltid är önskvärt. Men det är en annan fråga. Hur ser du på det? / Josefin

    SvaraRadera
  4. Hej Josefin! De sociologer som gör upp med container-världsbilden visar att en stat aldrig kan bilda samhälle. I Hammarkullen har vi ett samhälle. Alla föreningar som är aktiva brukar bilda samhällen. Avdelningar på företag och arbetsplatser bildar nog ofta någon sorts samhälle. Familjer kan ses som ett mini-samhälle. Jag tänker mig att samhälle kretsar kring torg. Det kan finnas byråkratier och institutioner som har betydelse för samhällen, men de är inte samhällen i sig.

    SvaraRadera
  5. Jo, det kan du ha rätt i. Frågan infinner sig dock hur vi ska definiera begreppet "samhälle". Om det inte är den grupp eller enhet som är överens om ett antal nedtecknade gemensamma regler, vad är det då? Vad konstituerar ett "samhälle". Är det de oskrivna lagarna? Eller kanske en kombination av skriven och oskriven lag, eller kanske något helt annat? Vad tror du? / Josefin

    SvaraRadera
  6. Men vad säger du då vara det som konstituerar ett samhälle? Skriven lag, oskriven lag, något annat?

    SvaraRadera
  7. Men vad säger du då är det som konstituerar ett samhälle? Skriven lag? Oskriven lag? Något annat?

    SvaraRadera
  8. Jag tänker mig inte samhällen som konstiuerande utan pulserande runt ett eller flera torg. Organisationer kan dock vara konstituerade av beslut, praktiserande lagar.

    SvaraRadera
  9. Mycket intressant tanke. Jag har aldrig tänkt det på det sättet. Det betyder att Sverige snarare är en organisation än ett samhälle?
    Pulserande runt ett torg säger du. Jag har nyss med stort gillande läst din text om att makt är decentraliserad. Om jag har förstått det rätt så innebär den bl a att makt inte finns utan lydnad. Om inte beslut och ordningar reproducerars i periferin så finns det inget som gör makten till centrum, till makt - alltså ligger den egentliga makten i periferin.
    Ungefär som den här fildelningshistorien på sistone. Det är svårt att förbjuda något som folk i så stor utsträckning gör ändå. Nu kanske jag gled över i en annan fråga men jag har själv tänkt fram och tillbaka över huruvida fildelning kan kallas civil olydnad. Just nu lutar jag åt ett nej. Hur ser du på saken?
    Så vill jag tacka för en intressant och seriös blogg där man kan dryfta tankar och idéer på ett trevligt sätt :=)
    / Josefin

    SvaraRadera
  10. Mycket intressant tanke. Jag har aldrig tänkt det på det sättet. Det betyder att Sverige snarare är en organisation än ett samhälle?
    Pulserande runt ett torg säger du. Jag har nyss med stort gillande läst din text om att makt är decentraliserad. Om jag har förstått det rätt så innebär den bl a att makt inte finns utan lydnad. Om inte beslut och ordningar reproducerars i periferin så finns det inget som gör makten till centrum, till makt - alltså ligger den egentliga makten i periferin.
    Ungefär som den här fildelningshistorien på sistone. Det är svårt att förbjuda något som folk i så stor utsträckning gör ändå. Nu kanske jag gled över i en annan fråga men jag har själv tänkt fram och tillbaka över huruvida fildelning kan kallas civil olydnad. Just nu lutar jag åt ett nej. Hur ser du på saken?
    Så vill jag tacka för en intressant och seriös blogg där man kan dryfta tankar och idéer på ett trevligt sätt :=)
    / Josefin

    SvaraRadera
  11. Exactamente! Svenska staten är en organisation, inte ett samhälle! Fast

    Sverige kan ju också vara andra saker: beteendemönster inför en flagga vid födelsedagar, bröllop, begravningar.

    Sverige kan vara en nationalreligion - Gud är det man sätter sin tillit till, Luther.

    Sverige kan ju också vara en nationalism vid fotboll eller krig.

    Sverige kan vara en vetenskaplig metod. Metodologisk nationalism kallar man den vetenskap som använder "sverige" som avgränsad enhet: Ex svenska fåglar, svensk kultur. Eller statistik som utgår från svenska folket som vetenskapligt avgränsad mängd. Metodologisk nationalism blir ofta nonsens. Det finns inga svenska fåglar eller någon svensk kultur...

    SvaraRadera