02 augusti 2007

Antistrategiska vändningen

I soldiset från en sommar som enligt SMHIs hemsida möjligtvis kommer på måndag läser jag manuset till en ny intressant bok om civil olydnad av Annika Spalde, Pelle Strindlund och Klaus Engell. För dem gjorde jag en uppställning om den anti-strategiska vändningen inom motstånd och ickevåld. Det vore intressant att få andras synpunkter.

Den antistrategiska vändningen finns redan hos Gandhi men är nog mest radikal hos amerikanska plogbillar som Liz McAllister, Anne Montgomery, Phil och Dan Berrigan.

Motsättningen mellan instrumentellt och antistrategiskt tänkande inom motståndsgrupper motsvaras delvis av motsättningen mellan naturvetenskapligt inspirerade orsak-(på)verkan teorier kring makt och politik gentemot mer konstruktionistiska tankar från Foucault, poststrukuralistisk feminism, hermeneutik, fenomenologi och system teori.

Det antistrategiska tänkesättet vänder sig mot att man använder naturvetenskapens orsakskedjor på samhället, alltså tron att samtal och social gemenskap egentligen är orsak-verkan snarare än förståelse och dialog. Orsak-verkan är traditionellt kopplade till borgerliga tankar om strategiska maktspel mellan maktgrupper. Men de återfinns också inom proteströrelsens tro på påverkan genom informationsöverföring eller kraftfulla massaktioner.

Här har jag gjort en idéhistorisk översikt om övergången från instrumentellt tänkande till antistrategiskt och konstruktionistiskt tänkande. Tillägg, synpunkter och nyanseringar vore tacksamt!

Per Herngren

2007-08-02, version 0.1

Antistrategisk vändning

 

Instrumentellt

Antistrategi

Krig

Strategi är hur man vinner kriget. Taktik är hur man vinner slaget.

 

Gandhi

Karmalagen. Allt är orsak-verkan.

Målet och medlet är samma sak.

Plogbillar som Anne Montgomery, Liz McAllister, Dan och Phil Berrigan.

 

Anti-instrumentell direkt aktion som öppnar upp möjligheter snarare än orsakar en påverkan på andra. Motstånd är byggande av lokaliserad  motstånds ”community” snarare än ”aktioner” som verkar någon annanstans. Aktioner åstadkommer inte det de inte åstadkommer! De är konfrontation, gåvor och erbjudanden. Innovationer möjliga att upprepa och finslipa. Överskott på symbolisk kraft och mening istället för orsakskedjor. Leva det samhälle man vill ha.

Anarkism

Indirekt aktion: Sätta igång orsakskedjor som ändrar på folks tankar och handlingar.

Direkt aktion. Skapa eller leva (en bit av) det samhälle man vill ha. Inbjuda, erbjuda eller utmana istället för att ändra på folk (påverka).

Protest- rörelse

Orsak- (på)verkan. Organisera folk i en massa skapar en speciell kraft som påverkar opinion och makthavare. Det är makthavare som ska förändra.

Direkt aktion är egentligen indirekt aktion. Det som tycks vara direkt aktion har större genomslagskraft för att ändra på folks beslut och åsikter. Ickevåld och nonviolent direct action reduceras i denna tradition till instrumentella och indirekta handlingar.

Gene Sharp, socialt motstånd, civil- motstånd.

Maktspel. Aktioners kraft i en orsakskedja/ påverkan. Ju högre kraft i en aktion desto större (på)verkan på människors tankar och handlingar.

 

Aristoteles

Techne – omoralisk handling där andra är instrument för ens mål.

Praxis – moralisk handling där andra är mål i sig.

Habermas

Instrumentellt handlande

Kommunikativt handlande.

Foucault

 

Anti-strategi: Försöker innovativt bygga verktyg för befrielse från historien och från orättvisor. Ej orsakskedjor. Meningen är inte underordnat något framtida mål.

Pedagogik

Påverka elev. Transport-metaforen: överföra kunskap från lärare till elev.

Paulo Freire: Påverkan är manipulation och förbjudet. Befrielse och kunskap är gemensamt samtal och dialog.

Feminism

 

Butler: Mat(t)erialisering, förkroppsligande av makt och motstånd.

Butler, Derrida, Spivak, Bhabha

 

Meningen ligger inte någon annanstans, inte i något mystifierat annat, eller i något ännu fördolt.

Samhälls-vetenskap

Spelteori, rational choice, economic man.

Systemteori, hermaneutik, fenomenologi, poststrukturalism, kommunikativt handlande.

Social rörelseteori

Resurs- mobiliserings teorin: Målrationellt skapande av resurser för förändring; alltså instrumentellt handlande. Se även rational choice theory.

Nya sociala rörelser teorin: Skapar identiteter snarare än instrumentellt handlande.

 

3 kommentarer:

Thomas sa...

intressant och pedagogisk uppställning - särskilt om man som jag är en novis inom det systemteoretiska tänkandet. får nog tillfälle att återkomma hit.

Anonym sa...

Hejsan Per

trevlig blogg du har, det märks att du behärskar de tänkare du tar upp. Jag såg din text om Fouacoult på webben och undrar om jag får referera till den i min kommande avhandling. Den kanske finns tryckt någonstans så att jag slipper hänvisa till en internetsida

Per Herngren sa...

Tack för fina kommentarer. Självklart får mina texter refereras till. Foucault texterna är inte ännu tryckta. Och de kommer säkert bli reviderade innan de trycks i egen bok ngn gång ...
Hälsar Per som precis släppts från gripande efter att planterat vin och fikonträd inne på vapenfabriken Saab Microwave

Gadgeten innehöll ett fel