12 juni 2007

Yta utan djup

Vi måste bli misstänksamma mot de vardagsmetaforer som formar vårt tänkande, menar Kathy Ferguson. Alltför ofta stärker de makt. Hon bor på Hawaii och tituleras professor, feminist och postanarkist. Nyligen blev hon inbjuden som inledningstalare då forskarnätverket Resistance Studies startade i Göteborg 6 juni 2007.

Tolv timmars tidsskillnad, och värk i benen skyllde hon på då jag under kvällens fest frågade om jag fick lov att dansa med henne. Då jag satte mig med henne i ett hörn bredvid dansgolvet, lyfte hon fram metaforen yta och djup: Tron att det skulle finnas ett djup eller något nedanför ytan. Istället för att försöka hitta ett mer äkta djup nedanför eller innanför ytan av en person eller text bör vi leta efter relationer mellan ytor.

Här ligger hon nära den franske filosofen Jacques Ranciére som också fokuserar på ytan. Ytan döljer inte, den är en scen där kreativa språkspel spelas upp. Talet blir därmed inte effekter av något inre eller det omedvetna. Talhandlingar är inte heller orsakat av något yttre, något annat, något som kan förklara dem. De är snarare handlingar och politiska yttranden i sin egen rätt; och de kan förändra förutsättningarna för situationen där de uttalas.

Båda lyfter fram en mer direkt världsbild än proteströrelsen. Där ligger fokus istället på påverkan som är en metafor från naturvetenskapens orsak-verkan. Politiska handlingar anses inte direkta, skapande utan påverkar något annat. Genom påverkan är det tänkt att någon annan ska bli skapande.

Protesten fastnar då även i metaforen transport: att kommunikation skulle vara en överförelse av budskap och information. Man tänker sig en inre politisk insikt eller kunskap hos en sändare som transporteras via media in i en mottagare. Och vips händer det något "inne" i mottagaren. Aktioner, samtal och text ses som transportmedel på väg till något annat. Protestgruppen kämpar för att få "ut" sitt budskap, få ut informationen - istället för att leva och skapa det samhälle den vill ha.

Per Herngren
12 juni 2007, version 0.1

2 kommentarer:

Elis Larsson sa...

Hej Per, bara för att förtydliga konceptet, vad är då "ytlighet" i traditionell bemärkelse, enligt det här lite mer nyanserade sättet att se?

Blir det som att det man kallar ytlighet är ett beteende som är otroget mot väsentliga, friare behov på det djupa planet och troget mot behov som inte är genuina i frihet utan mer låsta (typ rädslestyrda?)

Per Herngren sa...

Bra fråga! Om jag förstår båda tänkarna någorlunda rätt så blir ordet "ytlighet" främst maktteknik. Det skapar en världsbild där man tror att meningen ligger bakom, eller någon annanstans, än i det som händer eller det man ser. "Det var djupt" blir då en mystifiering: Det skulle finnas någon sorts hemlig kod som leder till en djupare mening någon annanstans.

Alternativet blir väl att titta på vad som händer i samtalet, vad vi skapar tillsammans.

Hm, jag vet inte om jag själv blev klokare på det här.

Gadgeten innehöll ett fel