16 mars 2007

Homi Bhabhas antirealism

Den postkoloniala teoretikern Homi Bhabhas skepsis mot litterär realism drabbar också politisk realism. Min iteration av Bhabhas kritik av realismen skiljer sig naturligtvis något från tidigare iterationer (upprepningar) av hans texter.

Antirealism

”Att vara realist är att ta hänsyn till det faktiskt föreliggande och avstå från att bygga på spekulationer.” Nationalencyclopedin, 2000

Realismen tror den realistiska texten representerar en annan verklighet än den egna texten. Resultatet blir en antivisionär vision, det som realismen tror är - det är. Och det är därför inte något annat. Och kan det inte vara något annat kan det inte heller bli något annat. Realismen som dyrkar det som är möjligt undertrycker det möjliga. Realismen blir därför en maktteknik för att hindra motstånd och befrielse. Men realismen fullbordas aldrig, den lyckas aldrig representera verkligheten. Den motsäger sig själv och skapar sprickor och öppningar för motstånd.

Realismen skapar sin egen motsägelse genom att den hävdar att den realistiska beskrivningen beskriver något annat än sig själv, samtidigt som detta andra realistiskt representeras av realismen. Detta andra än realismen blir därmed icke-realism. Realismens uppgift är att gestalta och representera icke-realism. Denna icke-realism kallas av realismen för verkligheten. Realismen förpassar därmed sig själv utanför verkligheten. Vi får en dualism i texten där verkligheten blir en mystisk värld någon annanstans och som representeras av realismen. Realismen som värjer sig mot idealismens subjektiva världar ramlar själv in i idealismen.

Per Herngren

2007, version 0.11

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel