12 juli 2006

Nationalstat och lönearbete som religion

Här är några utdrag ur en längre artikel för tidningen Trots Allt (januari 2006).

Nationalstaten och lönearbetet skulle kunna vara ett par av de ”makter” som hindrar ickevåldsmotsånd från att etablera sig i europa så som det har etablerats i ex USA och under perioder i Indien.

Min kontroversiella tes är att nationalstaten och lönearbetet inte är så absolut i USA som i Europa. Det verkar vara mer självklart att avstå lönearbete i USA för att ägna sig åt engagemang. Och den federala nationen har inte lika självklar ställning där som här i europa. Fler usa-are flyttar nära varandra för att bygga upp alternativa samhällen, vilket gör det lättare att också skapa motståndskommuniteter.

Några förslag på hur man skulle kunna bygga upp motståndsrörelser i Sverige och Europa?

Per

 

 Nationalstat som religion

 1762 lanserar Rousseau begreppet civil religion för att beskriva hur staten skapade ordning och sammanhållning med hjälp av riter och trosföreställningar. Nationen blir en egen religion.

 Religionsociologins klassiker Émile Durkheim definierar religion som ett system av ”uppfattningar och praktiker som förenar till en sammanhängande moralisk gemenskap” (Religious Life, 1917). Med Rousseau och Durkheim får vi möjlighet att förstå hur nationalism övergår till religion.

 

 ...

 

 De senaste åren har vi sett hur tillväxt alltmer blir ett trossystem. Och hur krig framkallar religiös karisma. Gud definieras, enligt Luther, som den eller det man sätter sin tillit till.

 Under feodalismen var pengasamlandet en central motor i ekonomin. Pengar benäms därför redan inom judendom och tidig kristendom som en gud (Mammon).

 Under kapitalismens framväxt blir motorn istället vinst, återinvesteringar och tillväxt. De reformerta och lutherska kyrkornas betonande av arbetsplikten får en viktig funktion i denna omsvängning.

 Vi ser då två nya religioner växa fram: en folklig och en för eliten. I den folkliga religionen blir tilliten till lönearbete, plikt och lydnad centrala dogmer. Hos eliten är religionen snarare tillväxt och framgång.

 

 ...

 

 Lönearbete som absolut väsen

 Ibland får jag rysningar när jag hör mig själv säga: ”Nej, då kan jag inte. Jag jobbar”. Vadå kan? Förmodligen är lögnen främst riktad till mig själv. Jag gör ett val, jag prioriterar. Jag är ingen slav som andra äger. Men jag vill slippa känna ansvar för mina handlingar och förvandlar lönearbetet till en absolut gud, och därmed uppfattar jag det inte längre som mitt val. När lönearbetet blir ett absolut väsen uppstår stress. Denna stress kan ses som ett kroppsligt-andligt motstånd.

 Lönearbetet förvandlas till ett absolut väsen som lyckas uppnå högre lojalitet än våra systrar och bröder vilka kräver befrielse och solidaritet, inte välgörenhet och fritidsengagemang.

 

 ...

 

Makt kan aldrig bli total

Hos både nationalstaten och lönearbetet blir lydnaden helig. Lydnaden får ett högre värde än rättvisa och solidaritet vilka förvisas till det privata, till fritiden, när vi får tid över. Det har blivit tydligt i flertalet vänster- och folkrörelser. Lydnaden till lagen uppfattas som självklart. Civil olydnad förvisas till individer eller "nya sociala rörelser". Det är som om facket skulle hänvisa strejker till enskilda anställda och smågrupper.

 

 ....

 

 Så fort maktens gudar korrumperar oss skapas alltid utrymme att bryta vår lydnad och göra motstånd. Makt blir aldrig total.

 ...

 

 Tja, ett utdrag ur en längre artikel, några tankar?

 Per Herngren

 

 

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel